Allegori vs liknelse vs myt vs fabel

Allegori, liknelse, myt och fabel kan jämföras som litterära former som vanligtvis berättar en historia för att presentera en sanning eller för att framtvinga en moral.

En allegori döljer sin sanna innebörd (den underliggande eller allegoriska innebörden) genom att låta den härledas ur den berättelse som den berättar (den yttre eller bokstavliga innebörden). Dess karaktärer och händelser är därför antingen figurativa eller typiska; de tjänar som lockbete för att få en att betrakta tråkiga eller obehagliga sanningar (som i Bunyans Pilgrim’s Progress), som ett graderat tillvägagångssätt för att förstå idéer som är för svåra för den vanliga människan (som i Dantes Gudomliga komedi), eller som en täckmantel för att angripa personer (som i Drydens Absalom och Achitofel) eller för att avslöja laster och dårskaper (som i Swifts Gulliver’s Travels).

När allegorin är mycket kort och enkel och berättar eller beskriver en bekant händelse i naturen eller livet som genom analogi förmedlar en andlig sanning, kallas den en liknelse. Termen tillämpas särskilt på de korta allegorier som Jesus använde i sina predikningar (som den som liknar himmelriket vid tillväxten av ett senapsfrö).

Myt tillämpas på en typ av kort allegori som särskilt Platon använde när han förklarade en svår filosofisk uppfattning. Sådana myter är i regel påhittade och deras karaktärer och händelser är rent påhittade.

I en fabel är moralen vanligtvis klart uttalad i slutet. Dess karaktärer är djur (som i Orwells Animal Farm) eller livlösa ting som genom att prata och agera som människor speglar människans svagheter och dårskap.